4 dagar kvar

Helt sjukt att det här är min sista vecka i Sverige. Jag åker om exakt fyra dagar!!

Vad har hänt på senaste tiden då?? Hmm, har umgåtts med kompisar och fixat ärenden samt shoppat, sprungit runt, runt... Idag gick mitt åkkort ut också, grejjjt! :'))) Nej men, jag har fått KÖRKORT!! :D Är glad över att jag tog det innan jag åker iväg, annars skulle jag ha haft ångest under resan... Jag är troligen farlig i trafiken dock, hade övningskört i drygt en och en halv månad innan jag hade uppkörning, hahaha... #watchout.

I söndags var det även val. Det har blivit så himla många förändringar på så kort tid, hänger nästan inte med ens. Jag som person är egentligen väldigt ointresserad av politik och undviker att prata om det. Jag har aldrig skrivit om det heller, men nu känner jag att jag vill ut med några tankar.

Jag, liksom många andra, mår illa av resultatet. Inte av det segrande partiet, utan av det partiet som fick mer än dubbelt så många röster jämfört med för fyra år sedan. Ja, alla vet nog vilket jag menar. Ärligt talat så kände jag på mig att det skulle bli såhär, tyvärr, men hoppades självklart på motsatsen. Ändå blev jag chockad över att det faktiskt var verkligheten. Det gjorde mig riktigt irriterad, nästan arg. Fast det var en sak angående det partiet som på riktigt sårade och gjorde mig ledsen och emotionell. Saker som orsakar sånt när det gäller mig är bara saker som står mig nära (och nej, partiet står mig inte nära på något sätt). Det är inget undantag nu. Jag såg en före detta väldigt nära vän (eller, jag trodde åtminstone att vi var nära i alla fall) stå bland det partiets valvaka i söndags och jubla för deras framgång. Att den personen var där är egentligen inte förvånande, eftersom jag visste om dess ideologi, men att jag verkligen fick se den in action när det gäller politik var första gången, och jag mådde illa. Jag har fortfarande inte kunnat acceptera sanningen helt. Vad hände med personen som jag umgicks med flera gånger i veckan förut? Personen som alltid var så himla omtänksam, beskyddande och stod upp för mig? När jag fick reda på detta för något år sedan så kände jag mig så himla konstig (och det gör det fortfarande). Jag tänker ibland tillbaka på de åren innan då vi fortfarande var vänner och umgicks, var alla de minnena äkta? Helt ärligt, jag saknar dem, för jag vet att just då så var jag genuint glad (och var helt säker på att de inblandade vännerna kände likadant), alltså var det bra minnen. Men för den personen då, var de minnena genuint bra för den? Jag är helt förvirrad.
Vi bröt kontakten med varandra för ett bra tag sedan. Det var nog ett bra beslut, men det är egentligen så löjligt att man kan bli osams på grund av politiken. Visst, det handlar om åsikter, men vänner (till exempel) ska ju kunna acceptera varandras åsikter oavsett? Blir så irriterad. 
Nu undrar jag bara hur det skulle vara om vi sprang på varandra någon gång...

Slut på rant:et. Kommer antagligen radera stycket/texten senare, haha...

Positiva saker - lovelipop har signering imorgon på releasedagen! Kom och stötta tjejerna om du bor i Stockholm! ^^

Kommentarer
Postat av: Daniella

Förstår vad du menar... Alla får ha sina åsikter, men när det gäller SD gör det ärligt talat ont. Det är ett nationalistiskt parti, jag tror inte på nationalism. Tråkigt med min vän, jag trodde jag själv hade vänner för som inte vara rasister, men så fort de fick chansen öppnade de sina munnar och började babbla på om racistiska saker... Politik är för jobbigt just nu haha, valet var inte så lyckat tycker jag :/

Svar: Jaaa :/ Får ont i huvudet haha...
lateautumn.webblogg.se

2014-09-17 @ 11:43:44
URL: http://daniellamaraui.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback